en dag kommer jag och du verkligen bli gamla
Inatt satt jag och min bästa vän och pratade om hur mycket, vi just nu, hatar staden vi bor i. Staden som håller på att dö. Staden som håller på att ta kål på oss. Vi kom fram till att vi absolut inte får bli kvar här, den här hösten och kanske någon månad mellan på våren, sedan får det vara nog. Vi pratade om hur saker har förändrats, vissa saker på bara någon månad, vissa under flera år. Hur vi har förändrats, hur allt skulle vara om det var annorlunda. Men mest pratade vi om hur trötta vi är på den halvtråkiga tristessen som blivit en vardag, hur vi mer än någonsin skulle vilja att något tog oss någonstans.
förhoppningar och regnbågar
Postat av: Frida
alltså den här staden.
Postat av: Linnea
sv: åh, tack så mycket!
Postat av: Anna
så fina bilder! och tack så jättemycket för spellistorna, ska lyssna på dom sen!
Postat av: Julia
så fina bilder.
Postat av: Rosita
Känner igen mig så otroligt mycket i det där och ändå så sitter jag här, hemma på ett litet besök igen, och känner att det är så jävla jävla skönt att vara hemma igen, om än bara för en kort tid. Att flytta är bra, man får något nytt, men inget slår nog vetskapen om att det är okej att komma hem ibland. Hur mycket man än längtar bort.
Postat av: Linnea
precis samma med mig och min stad..:/
Postat av: rebecka
känner likadant. (mycket fina bilder)
Trackback
